Jag har nu suttit som sekreterare åt både svenska, brittiska & holländska domare - även danska och finska domare också, för den delen - och tänkte här sammanfatta lite skillnader mellan de olika ländernas sätt att bedöma hamstrar.
I England får långhåriga honor med riklig päls lägre betyg och man brukar t o m "plocka" hontofsarna så att de inte är för rikliga. Medan man i Holland har väldigt höga krav på att hamstrarna ska vara riktigt långhåriga och det är t o m eftersträvansvärt att även honor ska ha lång päls på ryggen.
Vidare blev Jean positivt överraskad över att merparten av hamstrarna hade bra päls även på magen, något som tydligen är ett vanligt problem i England.
England och Holland har även större hamstrar och där är det inte ovanligt att hamstrarna väger uppåt 300 gram. HofS hamstrar är rätt stora (holländska linjer) så jag har jobbat aktivt mot att få ner storleken för att få dem att bättre motsvara svensk standard och bl.a tagit in finska hamstrar. I Finland är man ännu hårdare på storleken på djuren medan t.ex SHS är lite mer moderat och hellre ser på helheten och proportionerna.
I helgen undrade den engelska domaren Jean Tye om det fanns någon speciell anledning till att vi svenskar strävar mot mindre djur och jag berättade att vi märkt av att större honor kan få svårigheter att bli dräktiga, bl.a.
I England parar man ofta redan vid 4 månaders ålder och där pratar man snarare veckor än månader. Om första kullen kommer vid 6 månader så tar man ingen andra kull.
Vidare så hade den engelska domaren noterat att svenska guldhamstrar generellt har sämre färg och är blekare än engelska hamstrar, förutom svarta hamstrar. De svenska svarta hamstrarna har en bättre svärta och generellt en bättre typ än de brittiska, som behöver jobbas på en del, vilket var roligt att höra!
Förmodligen beror detta på att ingen direkt avlar svart i England då svarta hamstrar inte är efterfrågade.
På bild antingen Tarinan Kharma (Bästa svartbaserade) eller Aviors Cheap Monday, som blev 4:a Bästa Senior!
Comments